Priscilla, författare av Hebréerbrevet?
Mimi Haddad

Priscilla; Kristen, hustru till en frigiven judisk slav, Paulus’ medarbetare, lärare åt andra lärare, grundare av kyrkor - och Hebréerbrevets författare (ett brev, i vilket författarnamnet mystiskt nog saknas)? Var Priscilla en av de mest framgångsrika lärarna, evangelisterna och författarna i den tidiga kyrkan? En översikt över Priscillas tjänst i Rom, Korint och Efesus visar en kvinna med sådana förmågor och levnadsförhållanden att frågan osökt inställer sig: Var det Priscilla, som skrev Hebréerbrevet?

Arkeologiska och litterära bevis
Arkeologisk forskning vittnar om att någon vid namn Priscilla innehade en oerhõrt hedrad ställning inom den tidiga kyrkan. Hennes namn hittades inskrivet på romerska monument, kyrkor och på en gammal romersk gravplats, som kallades fõr Coemeterium Priscillae. En av de tidigaste kyrkorna i Rom var känd som ”S:t. Priscillas titulus.” En kvinna vid namn Priscilla sades dessutom ha blivit bränd till dõds på Ostiavägen och hon blev begraven i vad som senare upptäcktes såsom St. Priskas kyrka. Denna historiska händelse sammanställdes i ett 900-talsverk känt såsom ’St. Priskas Gärningar’.1 Dessa sena minnesmärken vittnar om att någon vid namn Priscilla hade ett imponerande inflytande över den tidiga kyrkan.

Bakgrund i Rom
Skriftens Priscilla var troligen född romersk hedning. Hon gifte sig senare med en jude, såsom betonas av Lukas, som “använde en ovanlig ordföljd i Apostlagärningarna 18:2 för att dra uppmärksamhet till det faktum att Priscilla, till skillnad från hennes make, inte var judisk.” 2 År 49/50 e. Kr. bannlystes judarna från Rom genom ett påbud av den romerske kejsaren Klaudius, kanske ett resultat av stridigheter, som hade blossat upp angående Kristi läror.3 Fastän det inte finns något belägg för att Priscilla och Akvila var direkt inblandade i splittringen, så lämnade de Rom och anlände till Korint omkring 51 e.Kr.

Korint
Liksom Priscilla och Akvila, hade också aposteln Paulus nyligen anlänt till Korint, tydligen i behov av arbete. Det som står skrivet talar inte för att Paulus hälsade på Priscilla och Akvila för att de var kristna, utan för att de var tältmakare. Forskare förutsätter att Priscilla och Akvila var kristna vid tiden för Paulus’ besök, eftersom Paulus inte omnämner att han ledde dem till tro, och det är osannolikt att icke troende judar skulle bo tillsammans med troende judar. Under de påföljande arton månaderna delade Paulus, Priscilla och Akvila tältmakeriet och sin tro på Kristus. Kanske tillsammans med Timoteus utvecklade de också en plan för att evangelisera och grunda kyrkor, inte bara i Korint, utan också i Efesus och i Rom. Mot våren år 52 e. Kr. satte Paulus, Priscilla och Akvila segel mot Efesus, där Priscilla utmärkte sig som en begåvad lärare.

Efesus
Kort efter ankomsten till Efesus mötte Priscilla och Akvila den högt begåvade Apollos, som verkligen hade ordet i sin makt. Apollos hade predikat om Johannes’ dop med stor framgång, men hans kunskap om frälsningen var ändå något ofullständig. Lukas informerar inte läsaren om innehållet i Priscillas undervisning, bara om att Apollos behövde mer vägledning. Med hjälp av Priscillas instruktioner gjordes Apollos’ budskap mer fullständigt. Såsom bekräftats av det inflytande hennes elev fick inom den tidiga kyrkan, visade Priscilla sin duglighet såsom en framgångsrik lärare.
Det är avgörande att lägga märke till den hårfina, men dock förvånansvärda information, som Lukas försåg med, när han upptecknade att en kvinna vägledde en av de mest välkända lärarna inom den tidiga kyrkan. Man får inte förbise det mycket viktiga faktum att Apollos accepterade Priscillas undervisning utan förbehåll. Dessutom kritiserar vare sig Lukas eller Paulus Priscilla för att hon hade undervisat en man. Om Priscilla hade brutit mot det förbud, som Paulus påstås ha uttalat mot att kvinnor skulle få tjäna som lärare, tycks det vara troligt att antingen Lukas eller Paulus skulle ha kritiserat henne för att hon hade undervisat en man. Vare sig Paulus eller Lukas tvekar att fördöma dåligt uppförande bland kyrkans medlemmar (Apg 5:1-11). Men långt ifrån att fördöma Priscilla, stöder både Lukas och Paulus Priscilla såsom en som “undervisade honom grundligare om ‘Guds väg’”(Apg. 18:26).

Återkomst till Rom och Efesus
När Klaudius hade dött, återvände Priscilla och Akvila till Rom. Det är osäkert hur länge de stannade kvar i Rom, innan de reste tillbaka till Efesus för det som tycks vara ett besök snarare än en flytt till en fast bostad (2 Timoteus 4:19). Återvände Priscilla och Akvila till en kyrka, som de hade grundat och fortsatte de att fungera som dess ledare? I vilket fall som helst kommer Paulus ihåg, hur detta par hade skaffat sig mycket gott anseende bland hednakyrkorna (Romarbrevet 16:3).

Författare till Hebréerbrevet
Hur kan ett sådant brev som Hebréerbrevet sakna en inledning som anger dels författaren och dels staden eller personerna, som brevet var skrivet till? ”Det är ett av de mest underliga fakta inom all litteratur, att författaren av ett så viktigt dokument som detta inte skulle ha lämnat något spår av sitt namn efter sig på kyrkohistorien… Det är underligt nog att något brev i Nya Testamentet skulle vara anonymt, men att detta mästerstycke bland breven (är anonymt), tycks vara dubbelt så underligt.”4

Ett övervägande över tänkbara författare
Mysteriet med författaren av Hebréerbrevet har förbryllat vetenskapen, något som började med att kyrkofadern Tertullianus tillskrev Barnabas brevet, fastän Origenes och Clement argumenterade för Paulus eller Lukas, medan Luther gav sitt stöd till Apollos.5

Vetenskapsmän tillskriver sällan Hebréerbrevet till Paulus först och främst därför att brevet saknar både Paulus´ traditionella för- och eftertal, liksom också Paulus vanliga sätt att förmana och argumentera. Ytterligare bevis mot Paulus inbegriper påståendet ”en frälsning… bekräftades för oss av dem som hade hört honom” (Hebréerbrevet 2:3). Det är osannolikt att Paulus gjorde denna kommentar, eftersom han konsekvent påminde sina läsare om att han fick evangeliet direkt genom särskild uppenbarelse.

F.F. Bruce påstod att Apollos kan ha skrivit Hebréerbrevet, 6 ”men den närliggande frågan finns kvar. Vilket skäl kunde Apollos möjligen ha haft till att inte skriva under med sitt namn? Detta fungerar som ett bevis, vilket lutar bort från Apollos, inte bara därför att brevet inte har hans signatur, utan därför att hans omvändelse troligen inte är den som står beskriven i Hebréerbrevet 2:3.

Priscilla -författare av Hebréerbrevet: Kvinnliga bilder och illustrationer
Skulle inte en kvinna ha benägenhet att kunna leva sig in i andra kvinnors kamp? Hebréerbrevet 11 räknar upp en massa troshjältar och höjer dem till skyarna. Däribland nämns tre kvinnor i vers 11, 31, 35. Men en kommentator har lagt märke till att femininiseringen av Hebréerbrevet 11 faktiskt är mer omfattande så fort läsaren lägger märke till att ”förteckningen över helgonen förvandlas till en förteckning över helgondygder, namnen på hjältarna och hjältinnorna släpps och författaren hedrar bara minnet av deras bragder.”7

Till exempel håller de flesta läsare med om att det var Daniel, som ”tillstoppade lejons gap, dämpade eldens kraft.” Likaledes föreslår en del att det är Judit, som åsyftas i Hebréerbrevet 11:34, ”styrkta av Guds kraft har de utfört många manliga bragder. Den välsignade Judit... gick framåt och utsatte sig för fara... av kärlek till landet, överlämnade Herren Holorgenes i en kvinnas hand.”8

En landsförvisad talar
Drar Priscilla paralleller mellan sina erfarenheter som landsflyktig från Rom till Korint och Efesus och de landsflyktiga i Hebréerbrevet 11? Hebréerbrevet 11 berättar om Sarahs, Abrahams, Josefs, Mose’ och Israels barns landsflykt, de som vandrade i öknar, i berg, i grottor och i hålor i marken. Genom personlig upplevelse skulle Priscilla ha förstått den utmaning som ett främmande land och behovet av en stark tro utgjorde under påtvingad landsflykt.

Tabu vad gäller mat och främmande läror
”Låten eder icke vilseföras av allahande främmande läror. Ty det är gott att bliva styrkt i sitt hjärta genom nåd och icke genom offermåltider; de som hava befattat sig med sådant hava icke haft något gagn därav.” (Hebréerbrevet 13:9).

Det kan hävdas att Hebréerbrevet 13:9 inte bara tjänade som en varning mot en speciell form av avfällighet, utan att det också avspeglar inställningen hos en romare, som skulle ha funnit att förberedandet av koschermat inte bara var en underlig kultur utan också mödosamt.

Judisk ritual och tillbedjan i templet
Ytterligare stöd för en icke-judisk, icke-manlig författare härrör från det underliga faktum att författaren aldrig omnämnde templet i Jerusalem, utan snarare endast talar om tabernaklet. Författaren hade kanske aldrig varit i Jerusalem? Man skulle ha kunnat argumentera att detta var den miljö som läsarna tog för givet, men texten saknar tydligt angivna detaljer angående judisk tillbedjan och visar dessutom en bristande förtrogenhet med dem, vilket tyder mer på en icke-judisk, icke-manlig författare.

Användning av ”jag” och ”vi”
Den högt begåvade teologen Dr Harnack hävdade att författarens flitiga bruk av det meddelsamma ”vi” bland annat lär oss att det möjligen finns mer än en författare. Det antas att läsarna ”måste genast ha vetat vem som åsyftades.”9 ”Utan att betona förändringen glider författaren från ”vi” till ”jag.”10

Emellanåt använder författaren ett hjärtligt ”vi” och övergår utan ansträngning till ett auktoritativt ”jag”, och visar därmed författarens ställning som ledare. ”Priska och Akvila, som make och hustru och genom sina gemensamma ansträngningar och vedermödor samt lovprisade av Paulus och Lukas, motsvarar så storartat dessa förhållanden, vilket ingen annan tänkbar tolkning gör.”11

Evangeliet bekräftat av dem som hade hört
”…en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom” (Hebréerbrevet 2:3). Priscillas och Akvilas tro bekräftades av Paulus, som hade tagit emot evangeliet genom särskild uppenbarelse.

Kretsen runt Paulus
Författaren till Hebréerbrevet var troligen bland Paulus’ intimaste medarbetare, av vilka han presenterade några i Romarbrevet 16. Tio av de tjugonio namnen, som omnämns, är kvinnor, och Priscilla är den enda som omtalas någon annanstans i Nya Testamentet. Dessutom kallas Priscilla för medarbetare eller synergos, en term som Paulus använder för att beteckna ledare. 12 Priscilla är inte den ringaste bland sina synergos, eftersom ”...icke allenast jag tackar dem därför utan också alla hednaförsamlingar” och när han är åtskild från Priscilla och Akvila, sänder Paulus sina hälsningar och sin uppskattning (1 Kor. 16:19, Rom. 16:3-5) och använder tillgivet diminutiven Priskilla, när han vänder sig till Prisca.

Författaren till Hebréerbrevet hade varit nära knuten till Timoteus (Hebréerbrevet 13:23). Priscilla,

Akvila och Timoteus tjänade tillsammans med Paulus i Korint och Priscilla och Akvila arbetade jämsides med Timoteus i Efesus. Det kan inte finnas något tvivel om att Priscilla och Akvila var livsviktiga medlemmar i kretsarna runt Paulus, och partner i tjänsten tillsammans med Timoteus.

Både Paulus och Lukas fäster någon sorts betydelse vid Priscilla med stöd av att de placerar hennes namn först i fyra av sex av Bibelns omnämnanden av Priscilla och Akvila. Den framträdande plats som ges åt Priscilla får vi inte anse som oviktig, och den utgör ytterligare bevis på den respekt Paulus hyste för sin medarbetare.

Chrysostomos föreslog att det var på grund av Priscillas överlägsna kristna karaktär, som hon föregick Akvila i fyra av de sex bibliska omnämnandena. Han skrev ”…för han sa inte ’de stora Akvila och Priscilla’, utan ’Priscilla och Akvila’. Han gör inte detta utan skäl, utan det tycks mig som att han erkänner en större fromhet hos henne än hos hennes make… Hon tog Apollos, en vältalig man och mäktig i skriften, men som bara visste om Johannes-dopet; och hon undervisade honom om Herrens väg och gjorde honom till en fullbordad lärare.”13

Vetenskapen och Hebréerbrevet
Vetenskapsmän inom Bibelns område gör gällande att Hebréerbrevet var skrivet av en högt utbildad lärare, en som var väl insatt i den tidens olika filosofiska debatter. Som bevis på Priscillas skicklighet, tvekade Lukas inte att nedteckna hennes duglighet som lärare åt den store talaren Apollos. Eftersom Priscilla hade tjänat inom tre stora romerska centra såsom apologet och kyrkoanläggare, var hon troligen dessutom duktig i att leda till Kristus dem som hade blivit bedragna av de populära religiösa rivalerna till kristendomen. Då hon hade levt och arbetat tillsammans med dessa kyrkor såsom ledare och beskyddare, så hade Priscilla börda för deras trygghet och framgång. Vad fanns det för bättre sätt att försäkra sig om att kunna gynna dessa kyrkor än att avfatta ett brev till dess ledare för deras vägledning, förmaning och tröst?

Bevis på hemlighållande
Enligt Harnack, blev kvinnliga lärare inom den tidiga kyrkan snart utsatta för attack. Harnack hade tillfälle att undersöka två tidiga manuskript (en grekisk s.k. majuskeltext, Codex D och en syrisk-latinsk nyöversättning), och han upptäckte att Priscillas framstående position hade blivit hemlighållen av en senare textförfalskare. Harnack fann att i Apg 18:26 hade Akvilas namn placerats före Priscillas och på tre olika ställen hade Akvilas namn blivit instoppat utan Priscillas.14 Sedan han hade granskat dessa ålderdomliga dokument drog Harnack följande slutsats: ”Det är alldeles säkert så att den som gjorde tillägg, som vidtog sina rättelser under första tredjedelen av andra århundradet, hemlighöll Priskas auktoritet, och placerade Akvila över henne vad gäller Apollos omvändelse, och tog ifrån dem ett brev, som de hade skrivit. Det är sålunda bevisat att det vid den tiden existerade en tendens att försvaga minnet av Priskas betydelse eller att förstöra det med all kraft.”15

Slutsats
Vid de många försöken att identifiera författaren till Hebréerbrevet kan Priscilla vara förbisedd, och ändå förblir hon en mycket uppenbar kandidat: Priscilla, en romersk kristen, medarbetare med Paulus och Timoteus, en kvinna, som inte hade sett Herren Jesus, men som hade fått bekräftelse på sin frälsning av dem, som hade det; Priscilla, gudfruktig och vis, en person, som hade grundat kyrkor, som var väl bekant med hedningars, landsflyktigas och kvinnors kamp; Priscilla, en lärare för andra lärare, vars namn var kvinnligt nog för att utgöra ett hot mot en senare textförfalskare, som inte hade någon sympati för att en kvinna skulle ha en sådan auktoritet och få ett sådant bifall, som hon hade åtnjutit.

När vår Herre triumferande red in i Jerusalem och folkskarorna med glädje prisade Gud, så insisterade fariséerna på att Jesus skulle tysta ner dem. Jesus svarade: ”Jag säger er, om dessa tiga så skola stenarna ropa.” Något litet har stenarna ropat för Priscillas skull. Monument, kyrkor, gravplatser och ’Priskas gärningar’ är svaga men orubbliga ekon efter en trogen kvinna.

Om vare sig Lukas eller Paulus var villiga att tysta ner en kvinnas verk, när det gällde en sådan som Priscilla, vågar då vi göra det?

1 Lois Dickie, No Respecter of Persons, (Pompano Beach, Florida: Exposition Press, 1985), sid 185.
2 Ibidem, sid 142
3 Flavius Josephus, Complete Works, (Grand Rapids: Kregel Publications, 1960), xviii3.5.
4 Lee Anna Starr, The Bible Status of Women, (New York: Revell Co. 1926), sid 204.
5 The New Bible Dictionary, (Grand Rapids: Eerdmans Publishing Co.1979), sid 512-513.
6 F.F. Bruce, The Pauline Circle, (Grand Rapids: Eerdmans Publishing Co. 1979), sid 57
7 Rendel J. Harris, Side Lights on the Authorship of the Epistle to the Hebrews, (London: Kingsgate Press, Jamesclarke & Co, 1906), sid 166.
8 Ibidem sid 170-171
9 Lee Anna Starr, The Bible Status of Women, (New York: Revell Co. 1926), sid 402.
10 Ibidem sid 411
11 Ibidem sid 411
12 David Scholer, ”Paul’s Women Coworkers” Daughters of Sarah Vol. 6 (juli/augusti 1980), sid 3-6
13 Johannes Chrysostomus, First Homily on the Greeting to Priscilla and Aquila, Migne, Patrologia Graeca 51.187. Översatt av Catherine Kroeger, Priscilla Papers, sommar 1991.
14 Lee Anna Starr, The Bible Status of Women (New York: Revell Co., 1926), sid 413.
15 Ibidem sid 413.

CHRISTIANS FOR BIBLICAL EQUALITY
122 West Franklin Avenue, Suite 218, Minneapolis, MN 55404-2451
Phone: (612) 872-6898 Fax: (612) 872-6891
E-mail: cbe@cbeinternational.org

Kopiering
För att kopiera artikeln måste du få tillstånd från KBJ:s nationella kontor.

Webbcitat
Kristna för Biblisk Jämställdhet. “Priscilla, författare till Hebréerbrevet?” (Mimi Haddad) Översatt till svenska 2004.Länkad. KBJ på webben under “Biblisk Jämställdhet.”
http://www.cbeinternational.org/new/about/biblical_equality.shtml

Tryckcitat
Kristna för Biblisk Jämställdhet. ”Priscilla, författare till Hebréerbrevet?” (Mimi Haddad) Översatt till svenska 2004.
www.cbeinternational.org

Reprints
To reproduce the article you must obtain permission from the national office of CBE.

Web citation
Christians for Biblical Equality. "Priscilla, Author of the Epistle to the Hebrews?”(Mimi Haddad) Translated into Swedish 2004. Lkd. CBE on the Web at "Biblical Equality."
http://www.cbeinternational.org/new/about/biblical_equality.shtml

Print citation
Christians for Biblical Equality. “Priscilla, Author of the Epistle to the Hebrews” (Mimi Haddad). Translated into Swedish 2004.
www.cbeinternational.org

Translation
Victoria Solberger, SWEDEN

Readers for this article were:
Ewa Hellman, SWEDEN
Torbjörn Nilsson, SWEDEN
Per-Axel Sverker, SWEDEN
Yvonne Thylander, SWEDEN